Artikler av Brita Sundberg-Weitman
Artikkelsamling særlig om de rettslige aspekter av omsorgsovertagelser i Sverige.
Juristen Brita Sundberg-Weitman er jur.dr. og har vært lagmann ved Solna Tingsrätt. Hun er i dag pensjonist.
Hun var i mange år leder for den svenske borgerrettsbevegelsen Medborgarrättsrörelsen - Friheten i Sverige (MRR), og redaktør av dens tidsskrift Medborgarrätt, som i hennes redaktørtid brakte fyldig artikkelstoff om svenske barnevernssaker, sakkyndig-spørsmål og psykologi, rettstilstanden i Sverige, Menneskerettsdomstolen i Strasbourg, og menneskerettslige aspekter av rettstilstanden i Sverige. Sundberg-Weitman har også publisert bøker som behandler slike emner.Artiklene i denne samlingen er publisert av BarnasRett med forfatterens velvillige tillatelse.
Oskarshamnsfallet - Är domstolsprövning en garanti för rättssäkerhet?
... TV-programmet visar sålunda att domstolarnas beslutunderlag var undermåligt. Detta kan man inte komma ifrån genom att, så som olika företrädare för etablissemanget nu gör, antyda att det finns andra, mer eller mindre ockulta, skäl för omhändertagandet. När ett tvångsomhändertagande en gång kommit till stånd, är det utomordentligt svårt att åstadkomma att barnet får komma hem igen. Prestige kan naturligtvis inverka, men det är inte allt. Många familjer har blivit ekonomiskt beroende av att ha fosterbarn. Det är naturligt att socialtjänstemännen så gott som alltid tar parti för de fosterhem som de själva har utvalt. Det finns flagranta exempel på detta. Av Brita Sundberg-Weitman. (BarnasRett 02.04.06)Fosterbarnet JO glömde bort. Att inte väcka åtal i Gottsundafallet en gåta
För min del har jag svårt att se hur någon som tar del av JO-utredningen kan kalla samhällsvården av Daniel Sigström för något annat än vanvård, allra helst som hans epileptiska anfall "hade ett klart samband med stress och oro i Daniels miljö". Enligt de för samhällsvården ansvariga var det mamman, och hon ensam, som var stressfaktorn i hans liv. Men Daniel själv förklarade för läkaren anfallet den 21 november 1991 med "ökad oro i natt i det fosterhem där han bor", och även fosterföräldrarna nämnde Daniels konflikter med dem själva och med de andra fosterbarnen som stressfaktorer vilka framkallat epileptiska anfall. Enligt Daniels terapeut var modern den viktigaste personen i hans liv och stod för trygghet. Av Brita Sundberg-Weitman. (BarnasRett 20.02.06)Justitieombudsmannens beslut i Gottsundafallet
JO:s beslut är att inte väcka åtal mot någon. Beslutet är en katastrof. Det innebär att fosterbarn är nära nog rättslösa. Av JO:s beslut måste man dra slutsatsen att inte ens om socialtjänstemän av oaktsamhet har utsatt ett fosterbarn för livsfara finner JO skäl att ingripa med åtal. Många uppfattar JO som medborgarnas försvarare mot självsvåldiga maktutövare, men som Petrén framhöll kan det ifrågasättas om det förhåller sig så. Av Brita Sundberg-Weitman, jur.dr. (BarnasRett 19.02.06)Var finns garantierna?
Var finns garantierna för att regeringen inte missbrukar sin makt att helt på egen hand bestämma vilka som skall sitta på nyckelposter i domstolarna? Frågan har ställts många gånger under årens lopp. Den brukar formuleras som en fråga om domstolarnas självständighet. Av Av Brita Sundberg-Weitman, jur.dr. (BarnasRett 10.02.06)Samhället behandlar barn godtyckligt
Missförhållanden bör utredas av Europarådsorgan. Av Brita Sundberg-Weitman, jur.dr. (BarnasRett 17.01.06)Fosterbarns rättslöshet
Ny utredning bekräftar Medborgarrättsrörelsen larmanmälan 1992. Av Brita Sundberg-Weitman, jur.dr. (BarnasRett 16.01.06)Gottsundafallet kräver lagändring
Myndigheters övergrepp: Att söka upprättelse gentemot en myndighet kan stå den enskilde dyrt. Det har Marianne Sigström fått erfara. Det är hon som är mamman i det s k Gottsundafallet. Elvaårige Daniel, som led av epilepsi, hade tvångsomhändertagits och placerats i fosterhem. Vid fjorton års ålder dog han efter en serie epileptiska anfall. Daniels mor hade många gånger förgäves anmält och uttryckt sin oro för brister i vården. Efter JO:s beslut väckte hon talan om skadestånd mot kommunen. Hon har förlorat målet både i tingsrätten och i hovrätten. Eftersom hon förlorade målet, dömdes hon att ersätta kommunens rättegångskostnader. Sammanlagt uppgick dessa kostnader till närmare en och en halv miljon kronor. När jag har berättat detta, har människor reagerat med stor bestörtning. De kan inte förstå att en människa som förgäves sökt kompensation för de ödesdigra konsekvenserna av ett myndighetsingripande måste betala för att detta var förgäves. (Svenska Dagbladet 24.08.02)